Den känslan, när man vaknar upp och frågar sin mamma varför hon lät en lämna huset igår?

Åter igen vaknar jag upp och önskar att jag i ilskorna skulle tänka först, och reagera sen. Inte reagera först och sedan tänka. Tur att jag har humorn i behåll,och kan se det komiska i situationen.

Fortsätter att virra på i denna onda cirkel, springa i ekkorhjulet men inte komma någonvart. Fred ut.