men sen när mörknet kommer är jag räddad

Jag vet inte hur det blev så här. Från att vara någon som älskat ensamheten, har jag nu blivit någon som avskyr den. Förr kunde jag vara flera dagar ensam, bara vara hemma med massa filmer och mitt eget sällskap. Nu klarar jag inte av det mera, visst tycker jag om att vara ensam till en del fortf. Om kvällarna och nätterna, då älskar jag det.  Men dagarna går så långsamt då du är utan sällskap. Känner mig som världens ensammaste då alla vänner jobbar, då jag har ledigt och ingenting att göra. En gång såg jag en katt som var sällskapssjuk, jag känner mig som den. Abstinens. Är beroende av mina vänner.